Jag tänkte faktiskt skriva ett inlägg om hur jag träffade Hampus "Hoffe".

Det var så att jag blev opererad i mitt knä torsdagen den 16/6 2011 och lördagen den 18/6 två dagar senare var jag bjuden på ölbrännboll i Landskrona.

En dåvarande vän skickade ett sms till mig den kvällen och frågade om jag ville komma på en hemmafest istället och nyfiken som jag var så frågade jag vem som var där.

Fick då till svar att det var han, killen som bodde i lägenheten (som då också var en vän) och en tredje kille. Och jag tänkte bara att jag inte ville gå på ett korvkalas.

Dagen efter (söndagen den 19/6) tog jag mig hem till min bästa vännina Barbro som bor i lägenhetshuset brevid.

Stod och snackade lite och rökte några cigaretter när där kom en kille och ställde sig nedanför balkongen till min dåvarande killkompis lägenhet.

Var så att han hade glömt sin mobiltelefon där på festen kvällen innan och fick den kastad till sig innan han körde vidare i sin Volvo XC70.

Senare samma kväll såg jag att killkompisen hade tackat de två gästerna för helgens fest och hade taggat dem. Jag visste ju vem två var då de var mina vänner. Så jag blev lite nyfiken på vem Hampus var som han heter.

Min bästa vännina Barbro sa till mig att han skulle vara något för mig. Att han var självförsörjande och raggare. Och när jag hade velat fram och tillbaka några timmar så fick hon mig att skicka en vänförfrågan på måndagen den 20/6 på facebook. Jag hade ju liksom ingenting att förlora.

Tog inte lång tid förens det plingade till på datorn och Hampus och jag inledde en chattkonversation.

Vi bestämde att vi skulle träffas dagen efter (tisdagen den 21/6) men fick ett sms senare under dagen där han förklarade att han var tvungen att jobba över och undrade om vi kunde ta och träffas dagen efter på onsdagen den 22/6.

Det gick alldeles utmärkt för mig.

När klockan närmade sig den avtalade tiden på onsdagen den 22/6 så blev jag så in i helvetes nervös. Men jag satte mig i bilen och körde till parkeringen där vi skulle träffas.

När jag rullade in på parkeringen så stod han redan där och nervösiteten blev större.

Men allting gick bra. Och det var kärlek vid första ögonkastet.

Nästa dag så bestämde vi att jag skulle sova över. Och det gjorde jag. Och två dagar senare blev det officielt han och jag. Flyttade faktiskt in i samma veva också. Fast blev inte på papper förens två månader senare.

Många tyckte inte att vi var kloka som blev tillsammans efter bara fem (5!) dagar. För det var ju inte mer än så. Vi började ju chatta på facebook måndagen den 20/6 och lördagen den 25/6 blev det vi.

Men nu står vi här... Fyra år och tre månader senare. Och på vår fyra-årsdag för tre månader sedan ställde han den stora frågan   Och jag har aldrig varit lyckligare!

Idag var det tänkt att första delen av min livshistoria skulle publiceras här.

Men jag måste säga att det får komma senare.

Satt ner innan och började skriva men kände att det skulle riva upp en hel del sår som jag känner att jag inte vill riva upp just nu. Det får helt enkelt vänta.

Förutom att jag försökt skriva det innan idag så har jag varit duktig och skurat runt och under spisen.

Jag kan inte komma på en enda i min vänskapskrets som drar ut spisen från väggen och gör det. Jag har själv aldrig gjort det sedan jag flyttade in för fyra år sedan och jag kan ju säga att det har inte blivit gjort innan heller. För fan vad det var så in i helvetes vidrigt. Men nu är det skurat på vägg, golv och hela spisen och jag kommer nu att sätta det i system att iallafall två gånger om året dra ut spisen och städa bakom. För då blir det aldrig så äckligt igen.

Förutom det så har det inte hänt mycket idag.

Låg och drog mig i sängen länge idag innan jag gick in i duschen.

Sedan har jag mailat min nya handläggare på arbetsförmedligen idag *suck*. Så nu får jag se när jag får bokat ett personligt möte med henne.

Nu blir det att starta maten på den nyskurade spisen och sedan blir det inte många knop gjorda efter det. Ja, det blir ju såklart att diska dagens disk och gå ner med soporna och matavfallet. Men efter det så blir det bara soffhäng med Hoffe och katterna framför en film skulle jag tro.

Kom gärna med förslag om ämnen ni vill att jag ska blogga om.

Förresten: Har gjort en ny header. Vad tycks?

Jag tänkte faktiskt skriva min egen livshistoria här. Fast blir för långt i ett inlägg så det bli faktiskt uppdelat i några inlägg. Hur många vet jag faktiskt inte. Två eller tre kanske.

Men det blir inte detaljerat utan det blir mest i stora drag.

Men jag tror det kommer att gå bra.

Hade tänkt börja imorgon. Men det kan bli så att jag kanske börjar redan ikväll.

Vi får se.

Ni får hålla ögonen öppna.

Jävlar vad länge vi sov idag då.

Strax efter lunch så drog Hoffe och jag ner i stan på China Palace och käkade lite buffé. Lika gott som vanligt.

Efter det blev det hem en liten sväng innan jag for iväg till tågstationen med Cougarn och hämtade svägerskan. Satt här hemma en liten stund sen. Hon skulle låna mina körkortsböcker och börja med lite körkortsteori. Hon ska snart skicka in papperna till körkortstillståndet. När det sedan blivit godkänt så ska hon, jag och Hoffe gå handledarutbildning.

Men hon ska nog börja köra med Hoffe i hans BMW. Skulle det bli halt så är den bäst då där är antispinn på den och hon har inte kört innan. Jag har nämligen inte en sådan finness på min Audi.

Sedan körde jag henne till tågstationen igen. Även denna gång fick hon åka med Cougarn.

Hade lovat henne att hon skulle få åka i den innan jag ställde in den i garaget för vintervilan. Och är bara bra om den får röra på sig lite.

Nu ska jag faktiskt gå ut i köket och kolla vad man kan hitta på för middag idag. Men eftersom vi åt buffé innan så blir det bara något lätt att äta. Behöver ju inte göra en stor middag precis. Särskillt inte när jag försöker gå ner i vikt för att kanske möjligen bli gravid lite lättare...

Idag är det söndag. Den dagen på veckan man inte orkar någonting tycker jag.
Men idag var jag och Hoffe på hans jobb på Öresundsvarvet (Oresund dry docks) då det var öppet hus. Själva varvsudden firar nämligen 100 år.
Och man fick ju passa på att titta inne på varvet då säkerheten har blivit mycket högre än för ett litet tag sedan. Nu måste nämligen alla arbetarna ta sig förbi tre grindar från ena vägen till jobb och två grindar från andra vägen. Och den första grinden på båda vägar är bemannade med vakt. Dessutom måste man parkera bilen innan vakten. Så det är en liten bit för honom att gå på morgonen och kvällen.

Men innan öppet hus öppnade för allmänheten så var det lunchbuffé för de anställda med familj. Det var trevligt.

Men nu har vi nästan precis kommit hem och ligger just nu i varsin soffa och tittar på Discovery channel.
Ska snart börja tvätta också. Orkar egentligen inte. Men är lika bra att få det gjort. Tänkte dammsuga lite lätt också.

Igår agerade vi flytthjälp i Helsingborg. En vännina skulle flytta in hos sin kille.
Hon hade fått Hoffes gamla LP-spelare som han hade i huset i Häglinge hos sin yngsta lillasysters pappa. Men nu när hon flyttade så frågade hon om vi ville ha tillbaka den. Så nu står den i köket. Spelar Eddie Meduza för fulla muggar.

I fredags var jag med Hoffe i garaget och hjälpte till att montera motorutrymmet på hans BMW igen. Mycket som skulle demonteras för att kunna göra en service. Men nu är det gjort.

Har varit så off mot Hoffe där hemma de senaste två veckorna.
Och det är inte meningen att han ska få lida men är väl så att den som står en närmast är den som får "skiten".

Är arbetslös och går på a-kassa. Men vid nyårsskiftet blir jag utförsäkrad och går utan pengar. Är jättefrustrerande och ångestladdat när man söker jobb hela tiden och ingenting händer och man inte vet vad som ska hända efter nyår om jag inte lyckats få tag i något.
Arbetsförmedlingen får man sällan tag i. Men får väl melja handläggaren igen och begära personligt möte så fort det bara är möjligt.

Har gått i åtta månader och försökt bli med barn. Men inget händer där heller.
Och det är asjobbigt när mensen dessutom är sjutton dagar sen och något plus på stickan inte syns till.
Och det känns som om det bara är jag som tycker det är jobbigt. Nämner man det för Hoffe så säger han bara i stort sätt att det händer när det händer.
Jag brukar också säga det. Men mest för att det ska verka som att jag är okej.
Men samtidigt är jag inte det. Jag har den senaste tiden börjat gråta mitt i nätterna när Hoffe sover.
Man känner sig så ensam.
Samtidigt vet jag att det kan ta tid att bli gravid och jag vet att det finns dem som kämpar i flera år och här går jag och gråter över åtta månader. Men jag tycker det är jättejobbigt. Och jag tycker att dem som går i flera år med ofrivillig barnlöshet är otroligt starka!

Jag skulle ibland bara vilja stänga av mina känslor. Iallafall allt utom att vara glad.

Då var denna dagen snart slut.

Tillbringat hela dagen i garaget med Hoffe.
Han håller på att göra en service på sin BMW ooch det tar lite tid. Hur mycket som helst man måste riva ner för att komma åt vissa saker.
Tillsammans har vi målat motorkåporna i rött och svart. Är inte nöjd. Men får väl fortsätta tills man blir det.

Jag har själv även slipat en fälg till min Audi. Fick ju två uppsättningar fälgar med m-s däck av en garagekompis. Så har som sagt slipat ner en fälg idag och målat den svart. Gjorde det utomhus så är inte jättebra. Blåst upp lite damm men ska bara köra med dem i vinter.

Nu är det sägen för mig iallafall. Klockan är ju nu i skrivande stund 00:58.

Jag älskar dig mer än något annat!

Dagen jag träffade dig var en av de bästa dagarna i mitt liv. Allting kändes så rätt på en gång.

Där och då visste jag att det skulle bli vi två.

En annan dag som var en av de bästa dagarna i mitt liv var 25 juni iår när du friade. På vår fyra års dag.

Tårarna rann längs kinderna när jag snabbt insåg vad som fanns i asken du hade.

Har aldrig någonsin varit så lycklig som jag är när jag är med dig.

Jag ger dig alla mina dagar, mitt hjärta och min själ.

Jag ser fram emot att bli fru Hoffman