Då sitter jag här och vill lätta mitt hjärta om relationen till Novas farmor.

Det kan vara känsligt för några. Men jag känner att jag måste få lätta på mitt hjärta då det tynger mig väldigt mycket.

Tänk på att det finns flera sidor på en tärning, två sidor av ett mynt.

Detta är alltså MIN version av hela situationen.

Allting började den 7 februari 2016 på farmorns födelsedag.

Sambons lillasyster hade börjat övningsköra för oss lite tidigare. Allting gick jättebra och jag var imponerad på hur duktig hon var trots att hon aldrig kört tidigare.

Den 7 februari 2016 skulle vi ner till farmorn i Malmö för att fira henne och fika. Systern ville övningsköra lite innan och det sa vi skulle gå bra.

De körde runt lite när farmorn ringde sambon. Tågen från Eslöv var inställda och hon undrade om han kunde hämta henne där.

Helt förståligt eftersom ersättningsbussarna fylls väldigt snabbt.

Han hade sagt att han kunde hämta, men att de höll på att övningsköra så hon fick sitta tyst i baksätet så att systern kunde koncentrera sig. Det var alla överens om. Men tyligen hade farmorn nästan direkt börjat med att påpeka att systern låg för nära kanten osv. Sambon hade flera gånger sagt ifrån att syster övningskörde för honom och inte för henne.

Tillslut kom de iallafall hem och hämtade mig. Jag tyckte systern kunde få fortsätta övningsköra ner till Malmö.

Farmorn slumrade till i baksätet och jag satt och pillade på telefonen medans sambon och systern skötte sitt.

Hon körde otroligt bra och jag var stolt.

Närmar oss farmorns hem och precis innan en rondell vaknar hon. Systern kom in mot rondellen lite för snabbt och sambon sa att nu måste hon släppa gasen om hon ska fixa det.

Samma sekund som systern släppte gasen och sambon skulle hjälpa till att styra i rondellen så skriker farmorn "AAAAKTAAAA!!!!". Det var så det skar in i benmärgen. Alla hoppade till och systern blev så rädd att hon släppte ratten en sekund, men tog snabbt tag i ratten för att få kontroll på bilen igen. Sambon höll nämligen fortfarande i ratten trots att han vände ansiktet och röt ifrån till farmorn att lugna sig.

Farmorn fortsatte att skrika och bete sig.

Jag lutade mig försiktigt fram till systern och bad henne att köra in till kanten och stanna så att andra kunde komma fram. Jag förstod ju att vi inte kunde fortsätta rulla med galandet i bilen. Och systern fixade det galant och slog på varningsblinkersen.

Sambon bad farmorn att kliva ur bilen. Med en rejäl smäll i dörren så började farmorn gå och vi fortsatte vidare hem till farmorn utan henne.

Vi parkerade och gick upp i farmorns lägenhet där fler av sambons syskon satt och väntade.

Efter cirka 30-40 minuter ringer sambons telefon. Det var farmorn som undrade vart vi var. Han berättade att vi satt hemma hos henne och väntade.

Då hör man i telefonen att vi skulle se till att vara därifrån innan hon kom hem.

Det var bara att klä på sig och gå. Systern och jag satte oss i bilen och denna gången körde jag. Sambon beslöt sig för att vänta utanför trappentrén för att prata med farmorn. Båda två hade så sagt att de inte kommer höras av förens den ena bad om ursäkt till den andra. Hon ville inte alls lösa det på plats. Men innan sambon gick så hade han sagt något i stil med att "Föresten mamma, grattis på födelsedagen".

Det var sista gången vi hörde något från henne.

Dagarna gick och vi fortsatte att övningsköra med systern. Men sedan sa det stopp. Farmorn hade förbjudit henne att övningsköra med oss.

Hela situationen har sedan dess urartat. Vi fick inte träffa sambons yngsta syster som bodde hemma. De andra barnen var stora nog att bestämma själv.

Men vilken förälder förbjuder sina barn att träffa varandra?

Samma år i November fick jag veta att vi väntade barn efter två års kämpande.

Vi beslutade oss för att inte personligen berätta för farmorn. Hon fick veta från något av sina andra barn istället.

Saken är ju den också att hela konflikten startade mellan farmorn och sambon. Jag la mig inte i överhuvudtaget.

Men på något jävla vänster drogs jag ner i samma grop.

Systern hade senare öppethus på sin gymnasieskola och jag beslöt mig för att köra dit och stötta hennes gymnasiearbete. Farmorn var där, men hon hälsade inte trots att jag med ett halvt leende nickade mot henne. Hon tittade knappt åt migg håll. Utan hon vände ryggen till och gick.

Sedan gick tiden. Hon visade inga försök till att vilja vara delaktig i graviditeten fast att jag inte hade något otalt med henne.

Nova föddes och vi kunde inte varit lyckligare. Alla gratulerade med besök, samtal, sms och blomsterbud.

Tre månader senare hade vi namngivning. Den yngsta systern dök upp. Men sedan fick vi veta att efter hon kommit hem hade farmorn blivit arg för att hon besökte oss.

Ryktesväg fick vi höra att vi inte var bra människor i stort sett.

För ett tag sedan skapade jag både Instagramkonto och Facebookkonto i Novas namn. Där jag lägger upp bilder ibland från uppväxten så att släktingar som vi träffar så sällan kan få ta del av hennes liv.

Fick då vid några tillfällen på facebook upp farmorn som "personer du kanske känner". Tänkte att då kanske hon skickar en förfrågan för att kunna se bilderna istället för att ha kontakt med oss. För eftersom hon dök upp där så borde ju Nova dykt upp hos henne i "personer du kanske känner". Men det kom senare fram att hon hade blockerat Novas profil... och min? För sambon kunde fortfarande se farmorns profil, så det var ju inte så att hon inaktiverat sitt konto.

Just då kände jag att hon nu "drog in" mitt barn i allting. Och jag började vid det tillfället bygga en mur runt oss.

Jag kan inte för en sekund förstå varför man inte gör allt för att lösa konflikten för att kunna få träffa sitt första och enda barnbarn.

Nova är nu ett år och snart fyra månader. Hon förstår precis vem som är mormor och morfar. Men någon farmor har hon inte. Och det gör mig otroligt ledsen. Hon har ingen biologisk farfar heller då han gick bort 2008 och det gör mig också väldigt ledsen.

Nova är dessutom i en period nu där hon är fruktansvärt reserverad mot människor hon inte känner och kan bli hysterisk ledsen och nästan lite rädd.

Men det är skillnad på ledsen och ledsen. Att någon gått bort kan vi inte hjälpa, det är helt enkelt livets gång. Men att vara i livet och medvetet välja att inte finnas... Det sårar mig något så otroligt mycket.

Det är tungt och jobbigt och jag tänker ofta på det.

Efter dessa snart tre år så har jag på grund av allt detta samlat på mig en hel del ilska och sorg.

Jag ventilerar mig rätt ofta om det till sambon, men han orkar inte alltid höra. Och jag förstår honom.

Men även om farmorn inte är mitt blod så har vi endå nu en koppling till varandra för resten av livet. Och det är för Novas skull som jag är så ledsen, sårad, arg, besviken och har ett tungt hjärta.

Nu orkar jag faktiskt inte skriva mer. En och en annan tår har rullat längs kinderna

Men kom nu ihåg att detta är MIN version av hela skiten. Hon har garanterat en annan. För så är det. Det finns inte bara en sida av bladet.

Första bilden på oss som familj

Fotograf: Nini Nöstdal Persson

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Skolan går bra och jag trivs otroligt bra på praktiken Har en läxa som ska lämnas in via nätet på söndag. Så den får jag ta tag i ikväll. Sedan har jag två stora arbeten som jag måste börja på. De ska dock inte bara inne förens i december. Men de är...

Som jag skrev i förra inlägget så tog det slut mellan mig och Hoffe den 11 mars i år. Det var många bakomliggande saker. Och det började bli knackigt mellan oss redan våren 2016. Men livet rullade liksom på endå. Det är aldrig bara en persons fe...

Det har hänt lite sedan sist jag skrev. Men skriver bara kortfattat nu. Kommer vid ett senare tillfälle gå in mer detaljerat på varje händelse. Jag fyllde 30 i januari. 11 mars separerade jag och Hoffe efter 8 år tillsammans ?? 10 juli h...

Det nya året har börjat och jag ser fram emot vad som kommer hända iår. Nyår firade vi barnlediga. På söndagen lämnade jag Nova hos mormor och moster. Och sedan packade jag och Hoffe in oss i bilen och körde till Göteborg. Jag hade nämligen 4 m...

Nu är äntligen allt julfirande över. Igår åkte vi till Blentarp och firade jul med "farfar" Niklas, hans döttrar Gabriella och Alexandra, hans bror Thomas, hans söner Ludvig och Edvin och Niklas och Thomas föräldrar Per och Asta. Det blev en mass...