Skolan går bra och jag trivs otroligt bra på praktiken
Har en läxa som ska lämnas in via nätet på söndag. Så den får jag ta tag i ikväll. Sedan har jag två stora arbeten som jag måste börja på. De ska dock inte bara inne förens i december. Men de är som sagt två stoooora.

Just nu är här lite dötid på praktiken. Men jag har hunnit med morgonrundan med budbilen och tagit emot en hel del kunder i butiken.

Som jag skrev i förra inlägget så tog det slut mellan mig och Hoffe den 11 mars i år.

Det var många bakomliggande saker.
Och det började bli knackigt mellan oss redan våren 2016. Men livet rullade liksom på endå.
Det är aldrig bara en persons fel att det tar slut, det vet jag. Men detta handlade faktiskt mest om mig.
Om man ska samla alla anledningar till varför det tog slut så var det att jag struntade i allt.

Jag struntade i mig själv, började gå upp mycket i vikt och få krämpor. Men nu har jag gått ner nästan 20 kg och har nästan inte ont alls och jag orkar leka med Nova igen utan att bli andfådd.
Jag brydde mig inte riktigt om att skaffa ett jobb, så Hoffe fick dra hela den ekonomiska biten under en stor del av vårt förhållande. När jag väl hade något jobb så slösade jag pengarna på skit istället för att bidra hemma.
Jag brydde mig inte om hemmet, lät disken växa och dammet samlas i hörnen. Det gjorde honom lite irriterad eftersom han jobbade hela dagarna medans jag satt i soffan och tittade på teve osv istället för att ta hand om hemmet som vi båda var överens om från början.
Men nu plockar jag undan varje dag och dammsuger.

Han kände liksom tillslut att han inte orkade mer när jag åker i allting. Han orkade inte hålla ihop familjen mer när jag inte lyssnade.
Jag var inte samma engagerade, passionerade och drivna kvinnan som han förälskade sig i för 8 år sedan.

Vårt förhållande dog ut redan för 3,5 år sedan.
Därför var det inte konstigt att han snabbt hade ett nytt förhållande heller.

Eftersom jag inte hade jobb så kunde jag inte få boende någon annanstans.
Så jag fick bo kvar ett tag. Jag gick till socialen för hjälp men de ville inte. Trots att ett barn var inblandat.
Men jag bodde kvar i lägenheten eftersom Hoffe sov en del hos sin nya tjej.
Och vi var fortfarande vänner. Vi som i samma säng när han väl var hemma och vi åt middag tillsammans.
Men det är klart att det var jobbigt endå.
Det jobbigaste var när det var hans helg med dottern. Man kände sig så ensam...

Det höll i omgångar mellan han och hans tjej.

Redan dagen efter att det tog slut mellan oss så tog jag tag i mitt liv. Jag började motionera, ta hand om hemmet och sökte mycket jobb och var på många intervjuer. Dock ledde det ingenstans. Det var lite av kraven om jag skulle få bo kvar utan att betala hyra tills jag fick jobb.
Jag fick 2 veckors praktik på Mekonomen i Landskrona för att känna på yrket. Jag trivdes så bra att jag sökte en utbildning till butiksmedarbetare med specialisering på reservdelar. Jag blev antagen och har nu gått några veckor och har återigen praktik på Mekonomen i Landskrona fast i 4 månader.

Kvällen den 10 juli skrev Hoffe till mig på messenger att han ville ut och äta på Yazhou här i stan. Jag svarade med att han fick ta Nova med sig för jag hade inte råd att betala min mat där. Men han bjöd sa han. För han ville verkligen dit.
När jag kom till bordet med min mat så stod asken med våra gamla förlovningsringar på min plats.
Han ville försöka igen.
Så vi blev tillsammans igen och förlovade oss igen.

Det är bra mellan oss nu.
Jag gör det jag sagt att jag ska göra och jag jobbar hårt med min utbildning för att gå ut med bra betyg.
Han är också förändrad och hjälper till mer och vi kommunicerar bättre än tidigare.

Vi älskar varandra så mycket.
Min älskade familj.

Det har hänt lite sedan sist jag skrev.

Men skriver bara kortfattat nu.
Kommer vid ett senare tillfälle gå in mer detaljerat på varje händelse.

Jag fyllde 30 i januari.

11 mars separerade jag och Hoffe efter 8 år tillsammans ??

10 juli hittade vi tillbaka till varandra igen och jobbar nu på vår relation??

12 augusti började jag studera heltid till butiksmedarbetare med specialisering på reservdelar?

19 augusti fyllde Nova 2 år.?

Har gått ner 17 kg sedan mitten av mars.??


Återkommer så fort jag kan med detaljer.

Det nya året har börjat och jag ser fram emot vad som kommer hända iår.

Nyår firade vi barnlediga.
På söndagen lämnade jag Nova hos mormor och moster.
Och sedan packade jag och Hoffe in oss i bilen och körde till Göteborg.
Jag hade nämligen 4 månader tidigare bokat två nätter på Hotell Odin.
När vi kom fram så checkade vi in och fick koden till garaget.
Det är så värt 250:- per natt att få låta bilen stå i ett varmt garage med kod, grindar och kameraövervakning.
Hela söndagskvällen spenderade vi på rummet.
Jag svängde av i Kållered och handlade ostar, kex, jordgubbar, ölkorv och alkoholfritt bubbel. Så det blev lite gottemys för oss själva den kvällen.

Måndagen kom och självaste nyårsafton.
Påbörjade dagen med en rejäl hotellfrukost.
Sedan hängde vi på rummet tills det var dags att duscha och klä upp sig.
Vid kl 16:30 tog vi en promenad mot fartyget Barken Viking.
Mittemot skulle Göteborgs Posten smälla av stadens fyrverkerier kl 17.
Det var så otroligt mycket folk men det var så mysigt. Tråkigt dock att det var så dimmigt. Raketerna som gick högre såg man knappt. Man såg bara nedre hälften av Lisebergstornet. Så dimman låg verkligen tjock.
Efteråt gick vi via Nordstan tillbaka till hotellet. Nu var det dags för middag. Trerätters.
Till förrätt blev det skagentoast.
Till varmrätt blev det kyckling i apelsin sås och ris.
Och till efterrätt blev det marängswiss.
Vid tolvslaget var man uppbjuden på hotellets takterrass och fick köpa ett glas champagne om vi ville.
Det halsade man inte precis med tanke på att ett glas gick loss på 90:-.
Men det var rätt gott och vi hade mysigt med en utsikt över hela Göteborg.

Tisdagen var slö.
Upp och åt hotellfrukost och sedan slöade vi på rummet och packade ihop våra saker.
Skulle checka ut innan kl 12.

Vårt nyår blev så mysigt och vi behövde lite egentid med varandra. Men gud vad vi saknade Nova. När vi kom hem och hämtade henne på kvällen så var det bara kramar och pussar och mys fram till sängdags.

Men nu har det gått några dagar på 2019.
Idag är det lördagen den 5 januari och vi ska ut och äta på restaurang ikväll.
Jag fyller nämligen 30(!) om två dagar.
Så det blir lite firande nu med Hoffe, Nova, syrran, mamma, pappa och hans fästmö.
Det ska bli mysigt.
Någon fest blir det inte nu. Vi väntar till sommaren och har istället 60 års fest med hyrd lokal. Hoffe blir nämligen 30 i September.
Men vi tänkte fira Novas 2 årsdag först under dagen med lite lättare fika. Och på kvällen brakar det loss med vår 60 års fest med 80tals rock-tema.

Men det är ett tag tills dess.
Detta året har jag lovat mig själv att inte släppa in energitjuvar i mitt liv.
Jag ska inte förlåta så lätt och jag ska börja ta hand om mig själv.

Nu är äntligen allt julfirande över.

Igår åkte vi till Blentarp och firade jul med "farfar" Niklas, hans döttrar Gabriella och Alexandra, hans bror Thomas, hans söner Ludvig och Edvin och Niklas och Thomas föräldrar Per och Asta.
Det blev en massa mys, god mat och julklappsutdelning.

Nova var väldigt reserverad men det gick jättebra med alla barnen.

Idag blev det åter till verkligheten.
Hoffe körde till jobb, Nova är på dagis och jag sitter på Jobbklar och söker jobb.
Det har varit skönt att vara hemma. Men faktiskt ännu skönare att komma in i rutinerna igen.

Efteråt blir det att gå på mellandagsrean. Men först blir det att hjälpa mamma en sväng.

Men först... Fortsätta med jobbsökandet.

Då var julfirandet snart över.

I fredags när Hoffe kom hem från jobb så körde vi till hans farmor i Mölnlycke.
Vi kom upp rätt sent så det var att äta något lätt och sedan gå och lägga sig.
Nova var så otroligt svårnattad. Men inte så konstigt när man inte är hemma i sitt eget hem och egen säng.
Och så vaknade hon 6-7 gånger under natten och var jätteledsen.

Lördagen spenderades sedan med Hoffes farmor Margareta, hennes man Christer, deras dotter Annika och hennes man Sven och tre av deras barn (Linnéa, Oskar och Gustav).
Det blev en massa mys, prat och god mat.
Nova sov tyvärr väldigt mycket. Men hon hade nyligen varit väldigt förkyld.
Hon var också lättare att natta nu och vaknade bara en gång under natten.

Söndagen kom och vi åt frukost med Margareta och Christer innan vi packade bilen och körde till Lindome.
Där fikade vi med Hoffes mormor Aino och hennes sambo Benny.
Även denna gång sov Nova en del. Men de fick endå träffat henne en stund.

Nova är ju snart 1,5 år och är så medveten om saker och växer som bara den. Så därför ville vi upp till Göteborg så att släktingarna får träffa henne och hon får träffa dem. Annars är vi bara i Göteborg under sommaren på en veckas semester.

Hur som helst så började vi köra hemåt vid 15 tiden. Och senare på kvällen kom Novas faddrar Anton och Lina med sina två barn Alma och Malte.
Vi har lite som tradition dem senaste åren att träffas och äta gott och spela på uppesittarkväll kvällen innan julafton.
En mysig tradition tycker jag.

Måndagseftermiddagen spenderades med julfika hos min mormor tillsammans med min mamma och min lillasyster och senare på kvällen åkte vi hem på julbord hos vår pappa.
Mamma stannade kvar hos mormor hela kvällen.

Idag har vi bara slöat. Hoffe fick väcka Nova vid 12:30(!). Trött unge. Fast har varit mycket åkande och mycket folk senaste fyra dagarna. Så jag hade också varit trött.

Men imorgon blir det ett sista julfirande. Men det skriver jag mer om imorgon.
Nu är klockan mycket så det är natti natti för min del.

Att ta julkort på Nova och få henne sitta stilla var inte den enklaste uppgiften måste jag säga.
Men det blev enda bra.
Iår blev det ivägskickat till 36 personer iallafall.

Här får ni några smakprov.

Då sitter jag här och vill lätta mitt hjärta om relationen till Novas farmor.

Det kan vara känsligt för några. Men jag känner att jag måste få lätta på mitt hjärta då det tynger mig väldigt mycket.

Tänk på att det finns flera sidor på en tärning, två sidor av ett mynt.

Detta är alltså MIN version av hela situationen.

Allting började den 7 februari 2016 på farmorns födelsedag.

Sambons lillasyster hade börjat övningsköra för oss lite tidigare. Allting gick jättebra och jag var imponerad på hur duktig hon var trots att hon aldrig kört tidigare.

Den 7 februari 2016 skulle vi ner till farmorn i Malmö för att fira henne och fika. Systern ville övningsköra lite innan och det sa vi skulle gå bra.

De körde runt lite när farmorn ringde sambon. Tågen från Eslöv var inställda och hon undrade om han kunde hämta henne där.

Helt förståligt eftersom ersättningsbussarna fylls väldigt snabbt.

Han hade sagt att han kunde hämta, men att de höll på att övningsköra så hon fick sitta tyst i baksätet så att systern kunde koncentrera sig. Det var alla överens om. Men tyligen hade farmorn nästan direkt börjat med att påpeka att systern låg för nära kanten osv. Sambon hade flera gånger sagt ifrån att syster övningskörde för honom och inte för henne.

Tillslut kom de iallafall hem och hämtade mig. Jag tyckte systern kunde få fortsätta övningsköra ner till Malmö.

Farmorn slumrade till i baksätet och jag satt och pillade på telefonen medans sambon och systern skötte sitt.

Hon körde otroligt bra och jag var stolt.

Närmar oss farmorns hem och precis innan en rondell vaknar hon. Systern kom in mot rondellen lite för snabbt och sambon sa att nu måste hon släppa gasen om hon ska fixa det.

Samma sekund som systern släppte gasen och sambon skulle hjälpa till att styra i rondellen så skriker farmorn "AAAAKTAAAA!!!!". Det var så det skar in i benmärgen. Alla hoppade till och systern blev så rädd att hon släppte ratten en sekund, men tog snabbt tag i ratten för att få kontroll på bilen igen. Sambon höll nämligen fortfarande i ratten trots att han vände ansiktet och röt ifrån till farmorn att lugna sig.

Farmorn fortsatte att skrika och bete sig.

Jag lutade mig försiktigt fram till systern och bad henne att köra in till kanten och stanna så att andra kunde komma fram. Jag förstod ju att vi inte kunde fortsätta rulla med galandet i bilen. Och systern fixade det galant och slog på varningsblinkersen.

Sambon bad farmorn att kliva ur bilen. Med en rejäl smäll i dörren så började farmorn gå och vi fortsatte vidare hem till farmorn utan henne.

Vi parkerade och gick upp i farmorns lägenhet där fler av sambons syskon satt och väntade.

Efter cirka 30-40 minuter ringer sambons telefon. Det var farmorn som undrade vart vi var. Han berättade att vi satt hemma hos henne och väntade.

Då hör man i telefonen att vi skulle se till att vara därifrån innan hon kom hem.

Det var bara att klä på sig och gå. Systern och jag satte oss i bilen och denna gången körde jag. Sambon beslöt sig för att vänta utanför trappentrén för att prata med farmorn. Båda två hade så sagt att de inte kommer höras av förens den ena bad om ursäkt till den andra. Hon ville inte alls lösa det på plats. Men innan sambon gick så hade han sagt något i stil med att "Föresten mamma, grattis på födelsedagen".

Det var sista gången vi hörde något från henne.

Dagarna gick och vi fortsatte att övningsköra med systern. Men sedan sa det stopp. Farmorn hade förbjudit henne att övningsköra med oss.

Hela situationen har sedan dess urartat. Vi fick inte träffa sambons yngsta syster som bodde hemma. De andra barnen var stora nog att bestämma själv.

Men vilken förälder förbjuder sina barn att träffa varandra?

Samma år i November fick jag veta att vi väntade barn efter två års kämpande.

Vi beslutade oss för att inte personligen berätta för farmorn. Hon fick veta från något av sina andra barn istället.

Saken är ju den också att hela konflikten startade mellan farmorn och sambon. Jag la mig inte i överhuvudtaget.

Men på något jävla vänster drogs jag ner i samma grop.

Systern hade senare öppethus på sin gymnasieskola och jag beslöt mig för att köra dit och stötta hennes gymnasiearbete. Farmorn var där, men hon hälsade inte trots att jag med ett halvt leende nickade mot henne. Hon tittade knappt åt migg håll. Utan hon vände ryggen till och gick.

Sedan gick tiden. Hon visade inga försök till att vilja vara delaktig i graviditeten fast att jag inte hade något otalt med henne.

Nova föddes och vi kunde inte varit lyckligare. Alla gratulerade med besök, samtal, sms och blomsterbud.

Tre månader senare hade vi namngivning. Den yngsta systern dök upp. Men sedan fick vi veta att efter hon kommit hem hade farmorn blivit arg för att hon besökte oss.

Ryktesväg fick vi höra att vi inte var bra människor i stort sett.

För ett tag sedan skapade jag både Instagramkonto och Facebookkonto i Novas namn. Där jag lägger upp bilder ibland från uppväxten så att släktingar som vi träffar så sällan kan få ta del av hennes liv.

Fick då vid några tillfällen på facebook upp farmorn som "personer du kanske känner". Tänkte att då kanske hon skickar en förfrågan för att kunna se bilderna istället för att ha kontakt med oss. För eftersom hon dök upp där så borde ju Nova dykt upp hos henne i "personer du kanske känner". Men det kom senare fram att hon hade blockerat Novas profil... och min? För sambon kunde fortfarande se farmorns profil, så det var ju inte så att hon inaktiverat sitt konto.

Just då kände jag att hon nu "drog in" mitt barn i allting. Och jag började vid det tillfället bygga en mur runt oss.

Jag kan inte för en sekund förstå varför man inte gör allt för att lösa konflikten för att kunna få träffa sitt första och enda barnbarn.

Nova är nu ett år och snart fyra månader. Hon förstår precis vem som är mormor och morfar. Men någon farmor har hon inte. Och det gör mig otroligt ledsen. Hon har ingen biologisk farfar heller då han gick bort 2008 och det gör mig också väldigt ledsen.

Nova är dessutom i en period nu där hon är fruktansvärt reserverad mot människor hon inte känner och kan bli hysterisk ledsen och nästan lite rädd.

Men det är skillnad på ledsen och ledsen. Att någon gått bort kan vi inte hjälpa, det är helt enkelt livets gång. Men att vara i livet och medvetet välja att inte finnas... Det sårar mig något så otroligt mycket.

Det är tungt och jobbigt och jag tänker ofta på det.

Efter dessa snart tre år så har jag på grund av allt detta samlat på mig en hel del ilska och sorg.

Jag ventilerar mig rätt ofta om det till sambon, men han orkar inte alltid höra. Och jag förstår honom.

Men även om farmorn inte är mitt blod så har vi endå nu en koppling till varandra för resten av livet. Och det är för Novas skull som jag är så ledsen, sårad, arg, besviken och har ett tungt hjärta.

Nu orkar jag faktiskt inte skriva mer. En och en annan tår har rullat längs kinderna

Men kom nu ihåg att detta är MIN version av hela skiten. Hon har garanterat en annan. För så är det. Det finns inte bara en sida av bladet.

Första bilden på oss som familj

Fotograf: Nini Nöstdal Persson